Jag är egentligen ingen målare. Jag tycker inte det är roligt och jag behöver flera veckors ställtid innan jag äntligen greppar penseln. Men när jag väl kommer igång tycker jag ändå att det är en rolig tid just när målningen är igång, allt står framme och det är bara att sätta igång med nästa strykning direkt när man kommer. Idag målar jag det sista av första strykningen på golvet i Johans rum. Grått. Och så har jag bestämt mig för att ta fram spegeldörren bakom masonitskivan och måla dörrarna också i samma gråa färg som golvet. Och så ska jag själv måla köksluckorna, jag ska ha en annan nyans, lite mer grågrön...

Det blev lite chockartat när jag plötsligt upptäckte hur jag färgsätter mitt hus. I en färgskala som spänner från dimgrå till skärgårdsgrå... Och om jag riktigt ska piffa till det så drämmer jag till med en blågrå eller en grågrön nyans! Oroande eftersom det ju inte är något som hänger ihop med vad som passar i huset, det är något som händer i min hjärna. (jag har också upptäckt att samtliga kläder i min garderob är svarta eller grå, möjligen svartvita...). Detta huset skulle ju bli min nystart. Här ska jag kunna göra helt som jag själv vill, här ska min kreativitet kunna blomma ut... i dimgrått och skärgårdsgrått......(!).

Nu är jag i alla fall medveten om problemet. Jag har ringt till min färgleverantör och bett honom ta hem lejongult, gammelrött, lindblomsgrönt m.m Nu ska det bli stänkmålning och schablonmålning! Och på spegeldörrarna i Johans rum ska jag måla ramarna i mörkrött eller mörkgrönt. Eller både och, det är ju liksom dubbla ramar.

Jag hittade en underbar gammal pensel i huset. Tyvärr hade den en del problem med håravfall. Jag kom på att jag läst att man kan linda om sina bästa penslar med svart eltejp. Jag provade och det funkade alldeles utmärkt. Inte ett hårstrå släpper den numera.