Taket i köket. Igen. Det blev små bubblor och jag slipade bort dem och lappade i med ny färg. Bra så, det syns knappast. MEN varje gång jag tittar upp i taket så finns där nya bubblor.... Särskilt vissa plankor är extra utsatta. Än så länge slipar jag och lappar i vartefter men jag börjar undra om jag kanske borde vara mer radikal? Typ skrapa bort all färg i hela taket och göra om........ "suck"  

Golvet i Johans rum blev så snyggt bara med en strykning! Det syns inte riktigt på bilden, men man ser ådringen i träet, nästan som laserat men ändå täckande. Jag behöver inte göra mer åt det golvet! Fast jag kan inte se hela ännu, det har inte torkat såpass att man kan gå på det. Det gör inget, ingen brådska. Synd bara att jag ställde hela rullen med det grövsta slippappret allra längst in...  

Nu kapar jag hängarna i lagom längder, räknar ut var de ska sitta och oljar lite igen vid behov. Kul!  

Jag är egentligen ingen målare. Jag tycker inte det är roligt och jag behöver flera veckors ställtid innan jag äntligen greppar penseln. Men när jag väl kommer igång tycker jag ändå att det är en rolig tid just när målningen är igång, allt står framme och det är bara att sätta igång med nästa strykning direkt när man kommer. Idag målar jag det sista av första strykningen på golvet i Johans rum. Grått. Och så har jag bestämt mig för att ta fram spegeldörren bakom masonitskivan och måla dörrarna också i samma gråa färg som golvet. Och så ska jag själv måla köksluckorna, jag ska ha en annan nyans, lite mer grågrön...

Det blev lite chockartat när jag plötsligt upptäckte hur jag färgsätter mitt hus. I en färgskala som spänner från dimgrå till skärgårdsgrå... Och om jag riktigt ska piffa till det så drämmer jag till med en blågrå eller en grågrön nyans! Oroande eftersom det ju inte är något som hänger ihop med vad som passar i huset, det är något som händer i min hjärna. (jag har också upptäckt att samtliga kläder i min garderob är svarta eller grå, möjligen svartvita...). Detta huset skulle ju bli min nystart. Här ska jag kunna göra helt som jag själv vill, här ska min kreativitet kunna blomma ut... i dimgrått och skärgårdsgrått......(!).

Nu är jag i alla fall medveten om problemet. Jag har ringt till min färgleverantör och bett honom ta hem lejongult, gammelrött, lindblomsgrönt m.m Nu ska det bli stänkmålning och schablonmålning! Och på spegeldörrarna i Johans rum ska jag måla ramarna i mörkrött eller mörkgrönt. Eller både och, det är ju liksom dubbla ramar.

Jag hittade en underbar gammal pensel i huset. Tyvärr hade den en del problem med håravfall. Jag kom på att jag läst att man kan linda om sina bästa penslar med svart eltejp. Jag provade och det funkade alldeles utmärkt. Inte ett hårstrå släpper den numera.

Nä, just det, vatten har jag inte. I huvudkranen i källaren har det frusit igen. Jag smälter snö till tevatten. Och nu när jag bestämde att jag hade slipat klart på golvet i Johans rum och hade dammsugit men behövde svabba av det också före oljning och målning, då var det lite kris. Men jag kom på att det går lika bra med snö... Det gjorde det. Golvet blev rent och fint och nu ikväll när det hade torkat så har jag oljat det. Hoppas jag hinner måla i helgen.

Det är väl inte precis en yrkesskada jag har fått, men en hobbyskada kan man väl kalla det, det här nya ovanan att stirra upp i taket i alla hus jag kommer in i.... Jag hoppas innerligt att folk som kommer och hälsar på mig så småningom inte har samma dåliga vana. Jag måste nämligen tyvärr ge er rätt, alla ni som med rynkad panna har tittat på mitt skrynkliga tak och skeptiskt skakat på huvudet när jag glatt har påstått att "det kommer inte att synas sedan när taket blir målat...". Det syns. Skrynklor har en förmåga att synas även om de är vita.... Egentligen är det inte snilleblixten med glasfiberväven det är fel på, det kunde nog ha blivit bra. Felet är torremsorna vi satte upp. Nu har jag insett att när man sätter upp torremsor så ska de vara fuktade först, innan man limmar. Både den breda remsan och den olimmade mittremsan. Hade vi tänkt på det hade det nog inte blivit så fult. Fast det blir bättre än på bilderna sedan när taket har torkat igen. Pappen spänner sig när den torkar och en del av skrynklorna försvinner åtminstone. Jag tänker ha det så här i alla fall. Det är mitt hus och jag bestämmer själv vad som duger. Jag har ingen lust att riva ner pappen och ta bort tusentals nubb och tvätta ner limfärg.. Synd bara att man inte är lite händig, jag tror hela renoveringsprojektet hade blivit både bättre och lättare då...    

För att trösta alla som kanske har legat sömnlösa och oroat sig för mitt skrynkliga tak kan jag berätta att när pappen torkar spänner det upp sig rätt bra. Dagen efter första strykningen såg det ut så här: