Ibland hittar man oväntade svar på sina frågor. Jag hade lite problem med listerna i Eriks rum. Inte särskilt släta och jag fick inte bort all gammal färg. Men då kom jag på att jag skulle kunna klistra dit en pappremsa likadant som det var gjort förut. När jag nämnde det för Carina kom hon på att hon hade en hel låda sådana remsor som hon köpt en gång på loppis! Jag provade och det blev helt perfekt! Eftersom de går ner en bit på väggen också så slipper man problemet med spån och skit som drösslar ner från springan mellan list och vägg.

Nu är det bara att måla taket. Men lite sorgligt är det allt, jag tycker att det hade varit roligt att ha det i originalmålning. Alla tak behöver väl inte vara vita? Erik är envis dock, vitt ska det vara :(

När det gäller väggarna har jag inte bestämt mig ännu, lumppapp eller covertapet? Kanske blir det snyggare att tapetsera på cover?

Jag lyckas aldrig hitta den där enkla vägen. Nu har jag tagit bort alla nubb i taket i Eriks rum. Och slipat. Det var klart att måla. Jag skulle bara tvätta av det lite. Bort med slipdamm och hundra år gammal flugskit. Så bra. Men medan jag tvättar råkar jag upptäcka att under den grågröna färgen (som jag tycker mycket om men Erik inte vill ha) så finns en mörkgul. Och att den grågröna gärna låter sig skrapas bort när den är våt. Jaha. Genast sätter jag igång att skrapa. Inte för att jag tror att det inte går att måla taket vitt som det är. Utan bara för att. För att det en gång var gult. Jag vet att den grågröna kom dit före 1930 för den fanns innan man tog bort den gamla spiskupan. Så någon gång kanske på 1870-talet var taket gult. Och jag tänkte att det kan vara kul att se hur det då såg ut...

Så nu står jag här och skrapar bort hundra år gammal flugskit från ett tak i en övergiven gruvby. Medan mina syskon åker skidor i italienska alperna, frotterar sig med rockstjärnor i Senegal eller lägger sista handen vid sin senaste skiva.

Jag vet. Man bestämmer själv hur livet ska se ut. Åtminstone vi som har möjlighet, här i den rika delen av världen. Men varför bestämmer jag så konstigt?

Dessutom har jag inte tid med detta. Jag ska ju ha tjejträff igen. Hade tänkt att rummet skulle vara användbart tills dess. Ha! Tji fick jag!

Det händer ju inte så mycket i mitt hus nuförtiden. Därav den låga aktiviteten på bloggen. Naturligtvis finns det oändligt mycket kvar att göra, det kommer helt enkelt aldrig att bli färdigt, men huset är fullt njutbart och då har det fått vara så. Vi behövde en tid att vila i nuet, att bli inbodda, att hinna ikapp med livet. (inte för att vi har lyckats med det, det händer så mycket hela tiden, man hinner nog aldrig ikapp....).

Två rum är än så länge helt orörda, det som ska bli Eriks rum och det som ska bli mitt arbetsrum. Erik ska själv få göra iordning sitt rum så att det blir som han vill ha det. Där har det fastnat. Han har inte vetat riktigt och när han har frågat mig så har jag sagt "var rädd om takpappen, den är ju fin" och han ville nog egentligen ta fram brädtaket. Rummet skulle behövas, vi är ju många som bor i huset, och det har varit lite frustrerande att inget har hänt i Eriks rum. Jag har saknat ett arbetsrum också. Plötsligt kände vi allihop att det var dags att ta tag i detta. Jag åkte och hämtade hem mitt skrivbord från gården och gjorde iordning en arbetshörna i mitt sovrum. Och killarna satte igång att riva ner pappen i taket i Eriks rum.

Fram kom en överraskning. Inte den vita limfärg vi hade väntat oss utan ett helt annorlunda tak. Jag är hänförd, tycker det är otroligt vackert. Erik vet nog inte ännu vad han ska tycka. Men jag hoppas han kommer att vilja ha det kvar. Han vill ju ha mörkt röda väggar så jag tror det skulle kunna bli riktigt bra. Jag tror färgen är en äggoljetempera. Den skiftar i nyanserna på ett helt underbart sätt, tyvärr går det nog inte att fånga på bild. Nyansen är mörkt grågrön...