God Jul önskar jag till alla och hela världen men särskilt just ni som råkar läsa här förstås..

Äntligen. Som jag har längtat. Äntligen får jag julpynta mitt alldeles egna hus och göra jul åt oss. Vi blir tio till julmaten, åtta på julaftonskvällen och det ska bli så underbart mysigt. Jag älskar att göra jul när det blir sådär lagom hemtrevligt. I år har vi fuskat lite och klätt granen i förväg, det kändes lika bra att det blev gjort nu när det fanns tid. Tur har jag också, ingen juljour i år. Ska bara mjölka litegrann och inte alla pass ens. Känns verkligen superlyxigt.

Tänk att det gick att nå ända fram. Huset är inte bara beboeligt utan jättehärligt. Jag blir alldeles matt när jag tänker tillbaka på allt som varit, allt jag jobbat med, tak, väggar, golv... Verkligen ett mirakel att det faktiskt gick. Ett långsamt mirakel, men det spelar ju ingen roll nu.

Jag önskar att ni som eventuellt läser det här får en riktigt mysig jul, det ska jag ha :).

Nu har jag hängt upp gardinerna i rummet också. Hade råkat såga listerna en halv centimeter för korta så min upphängning fungerade inte. Kunde lösa det genom att sätta en skruv i kortänden på listen och hänga den i vinkelkroken. Blev bra, ser inte alls konstigt ut.  

Detta rummet är också nästan klart nu. Väggskåpet ska hängas upp (om jag pratar snällt med mina inneboende tonårskillar...) och jag ska fixa en annan soffa och slänga ut den som fanns i huset från början. Och så har jag problem med mors jättestora soffbord. Det platsar inte riktigt. Men Dick har ju gjort det, jag VILL ha det! Jag har kommit på att jag ska inte ha någon TV, det finns ingen bra vägg till det. Istället ska jag ha en projektor som man kan koppla till datorn och i öppningen mellan köket och rummet ska det hänga en filmduk som man drar ner.

Framför spisen ska det vara Ölandsskiffer som jag har varit och hämtat hos Carina, blir kanon.

Kul alltihop. I år blir det Jul i Bersbo!

Nu har jag fönsterkarmar och dörrfoder i köket och rummet. Och golvlister och skurklossar. Som det ska vara... Jag har målat en gång med vit linoljefärg. Man ser direkt att det inte funkar att ha dem helvita. I rummet har jag nu efter flera olika försök fått till den perfekta gråa nyansen. Med dimgrå som bas, en tredjedel vitt i den, och lite lite gammelröd. Perfekt! Ett riktigt finlir som ni märker detta med färgsättningen i mitt hus ;) . Många nyanser av grått.... I köket ska jag istället utgå från den skärgårdsgrå som jag har på pärlspontspanelen.

Nu är bara sista strykningen kvar i rummet. Sedan gäller det att möblera, jag har fullt med möbler överallt så det är inga problem... Och så ska jag fundera ut hur gardinerna ska vara. Hissgardiner borde det vara för att vara lite stilenligt tror jag. Har hittat en människa som syr gardiner av hampa, det vore ju perfekt.

Så var det då äntligen dags. Bort med pappen, sopa sopa, dammsuga (första bilden), klara färdiga gå! Jag hade bestämt mig för en dansk metod som går ut på att man använder vattnet som har varit i kalken, inte själva kalken. Eftersom det är reaktionen med den basiska man vill åt. Då slipper man allt dammet från kalken, verkade bra tyckte jag. Jag hade ju en hink med kalk kvar sedan jag kalkade murstocken, jag har hällt av vattnet från den några gånger och hällt på nytt, blandat och låtit det sjunka. Det blev väl sådär åtta liter kalkvatten i en stor hink. Man ska skura hårt med kalkvattnet och det gjorde jag. Kändes märkligt, det blev nån sorts reaktion med virket och kalkvattnet så vattnet blev alldeles gult. och träet också (andra bilden). Jag kände mig inte helt övertygad om det förträffliga i metoden medan jag höll på, men nu ikväll när det hade torkat såg det helt ok ut (tredje bilden). I morgon ska jag skura med såpa och sedan är rummet klart att använda! Nu har jag tre rum och kök! Och badrum!

Senare: Jag skurade golvet med kallt vatten och rikligt med linoljesåpa enligt kopnstens alla regler. Det blev helt fantastiskt! Golvet blev så mjukt och vackert så man ville helst inte ställa dit några möbler alls utan bara sitta direkt på golvet.... Och man vill bara gå barfota på det. Sedan hade jag Studentfesten med invigning av huset och massor med folk gick omkring och tittade överallt utan att ta av sig skorna. Golvet var sig inte likt efteråt... Men tänk att det var bara att skura likadant en gång till så var det lika fantastiskt lent och rent igen! Jag älskar mitt köksgolv. Fast jag vågar inte släppa in hunden än...

"Hur många prickar ska jag göra?" "Tusen miljoner ända upp till taket!"

Det gamla familjeuttrycket för "riktigt mycket" har sällan passat bättre! Jag skrattade för mig själv där mitt i stänkandet. Och stänkmålning ska ju vara roligt har jag hört. Lite överskattat som kvällsnöje tycker nog jag. Men det blir ganska OK. När jag gjorde tegelröda prickar kändes det lite som att sätta dit flugskitar innan ens flugorna hunnit före.... Men nu har jag gjort vita prickar och det blir fräschare. På avstånd syns det knappt (jag är närsynt...) men om man tittar nära så ser det ändå ganska proffsigt ut. Inbillar jag mig.

Diskborsten fungerar bra men man måste hålla sig koncentrerad och hålla med samma vinkel hela tiden, och inte för nära.. Ju mer rakt emot väggen stänken kommer desto snyggare blir det. Men några prickar blev för stora och fula, jag kommer nog att få gå och dutta lite efter mig med själva väggfärgen.

När jag har stänkt färdigt köket också ska jag packa ihop alla mina penslar och sen lär det dröja innan jag får lust att måla igen...

Jag målar och målar. Och faktiskt blir det till slut färdigmålat på några ställen. Idag hittills är det vita på murstocken och på rörkaminen faktiskt klart. Och det underbara är att när det väl är klart så inträffar det märkliga fenomenet att jag blir ganska nöjd! "Men det här blev ju faktiskt bra" kan jag tänka helt förvånad.

Så måla kan jag. Men klistra in bilder så att man inte behöver vrida hela datorn det kan jag inte....!

Allt grått är inte grått längre. Jag målar på pappen nu. Äntligen. Vitt idag, men nästa strykning ska det bli gult tror jag.

Just när rummet var så mysigt så blev det dags att kladda ner det igen... För att inte bli ruinerad av att pappen suger åt sig all färgen redan första strykningen så bör man spärra pappen med tapetklister. Har jag lärt mig. Så det gör vi nu Johan och jag. Sedan ska det äntligen vara dags att måla.

Samtidigt fortsätter jag med pappen i köket. Blir bra till slut men det är mycket trixigare med alla hörn.

Jag har deadline den 13 juni, då tar Erik studenten och då ska det vara invigningsfest och öppet hus. Känns nästan omöjligt men inte alldeles...