Under mitt hus finns en stor källare där alla familjerna som bodde i huset hade var sitt potatislager. Det är den som är problemet enligt besiktningsmannen, den är för stor. Där blir kondens. Och det är ju mycket riktigt under den halvan av huset där den djupa källaren finns som bjälkarna är ruttna. Där växer också hussvamp. När vi besiktigade huset, i början av våren, fanns det också en karakteristisk lukt av äkta hussvamp. Och besiktningsmannen visade mig stora fruktkroppar.

Jag har tänkt att det första steget är att sanera och byta ut skadade bjälkar, sedan får jag ta itu med att göra källaren mindre fuktig. Dels har jag tänkt köpa en avfuktare eftersom huset emellanåt kommer att stå tomt, dels har jag en plan för hur jag ska få ner spillvärme i källaren. Om man får ner lite värme dit så inte temperaturskillnaderna blir så stora så bildas inte lika mkt kondens förklarade besiktningsmannen. Så långt var de överens min guru byggmästaren och besiktningsmannen. Men medan besiktningsmanen ville ha stängda ventiler för att inte få in varmluft i källaren så ville byggmästaren ha dem öppna för att ventilera...

Nu har jag läst på väldigt mycket om hussvamp och blev lite nervös. Det verkar som att den växer mest den varma årstiden, och har man en sådan kall källare med torpargrund som jag har så ska man ha ventilerna stängda på sommaren och öppna på vintern. När jag hade läst det vidtog jag åtgärder - jag letade upp en bra avfuktare och beställde den och en fuktmätare. Jag insåg att här gäller det att genast få stopp på svampens tillväxt, ingen tid att förlora... Jag gick också ner i källaren med min kamera för att dokumentera skador och fruktkroppar. Jag var övertygad om att det varit en livlig tillväxt nu när så mycket varmluft kommit ner i källaren. Jag fick också goda råd av killen på firman jag beställde avfuktare från - hur jag skulle kapa de "sugrör" svampens fruktkroppar bildat ner till marken för att suga upp fukt... Döm om min förvåning när jag kom ner i källaren och de stora blafforna liksom hade torkat ihop!       Nu ska man väl inte ropa hej redan, jag tänker montera min avfuktare och mäta fuktigheten men det känns redan mycket bättre. Och avfuktarkillen tyckte min spillvärmeidé var jättebra (!). Och jag stängde till ventilerna lite men inte helt... tror nog mest på det där med luftcirkulation i alla fall - det verkar ju ha fungerat.  Den byggmästaren brukar veta vad han pratar om. Inte luktar det i huset heller nu längre som det gjorde tidigt i våras. Det kan nog stå i 200 år till mitt gamla hus, om jag bara gör rätt...

Ett år senare: bjälkarna är bytta och när värmen kom fick jag sätta igång avfuktaren igen. Om temperaturen utomhus är varmare än vad det är i källaren så måste ventilerna vara stängda. Eftersom varm luft kan hålla mer fukt så bildas kondens när varm luft kommer in i källaren och blir avkyld. Det är då det blir fuktigt i virket. På vintern när luften utomhus är kallare än luften i källaren då kan ventilerna gärna vara öppna, då är det ingen risk för kondens och det är ju bra om man får lite luftcirkulation därnere.

Igår var jag på samfällighetens årsmöte och blev välkomnad till byn. Kul. Det mest spännande var att mötet var i huset bredvid mitt, och det är naturligtvis likadant byggt. Men det såg helt annorlunda ut, mycket mer av det ursprungliga träet framme. Och jag insåg att under alla plastmattor och takpapp i mitt hus döljer sig samma underbara breda plankor med handsmidda spik som i garderoberna. Nästan som trappan. Jag får lite ångest när jag tänker på det. Man kan ju inte sätta igång och riva ner fina tak. Eller?

    När jag tog bort plastmattan kom detta trägolv fram. Jag tyckte det var rätt okej, tänkte slipa och göra såpskurgolv, lär bli hårt och lättskött? Men nu när jag inser vad som finns under....

Nåja, det är mycket som ska rivas bort i vilket fall som helst, jag måste ju börja där. Bär ut det till garaget så länge, hyra container är rätt dyrt. Jag kan ha ett mellanlager i garaget och hyra en container och slänga i alltihop på slutet. Det som är okej får allt vara kvar så länge. Har jag tur så går det att rädda en del av plankorna från den ruttna halvan av huset när golvet ska brytas upp. Åtminstone så jag får ihop till ett rum? Och jag måste ta reda på hur jag bäst ska bevara trappan och eventuella plankor jag får fram. Har hittat en del tips om oljning från sajter om byggnadsvård men det finns säkert mer att lära. I huset där jag var igår hade de en otroligt vacker trappa. de hade också spiskuporna kvar i flera rum. Tråkigt att det inte finns någon sådan kvar i mitt hus. Att göra en ny kupa blir inte detsamma.

Tisdagen var en dag full av nöjda människor. På förmiddagen kom mannen som tillsammans med sin fru bjöd emot mig i budgivningen. Då visste jag ju inte vem det var som bjöd emot, men efteråt fick man veta. Jag kände dem sedan tidigare visade det sig, trevligt folk. Han ringde och bad att få köpa några tavlor som han sett vid visningen och som hade ett affektionsvärde för honom eftersom han har barndomsrötter i närheten. Nu var det dags - han fick komma och hämta sina tavlor. Jag gav bara bort dem, vet inte vad de kan vara värda, några hundralappar kanske, men för honom har de ett stort värde. Dock bad jag att så småningom få en fotokopia av den som visar en vy av hela bruksområdet som det såg ut när gruvan var i full drift. Han fick också låna med sig dokumenten jag hittat om gruvarbetarna på bilden och deras familjer, jag misstänkte att det fanns förfäder till honom i de pappren och så var det nog.

Roligt att prata om budgivningen, för mig var det en fruktansvärt ångestfylld tid och tydligen var det likadant för honom. När jag till slut fick veta att jag hade sista budet blev jag egentligen inte glad utan snarast skräckfylld - vad har jag gjort?!! Men sedan efter besiktningen när jag fått ner priset och fått en mer realistisk bild av vad jag verkligen gjort (och förstått att det kan vara en ganska bra affär och inte enbart galenskap) så har jag nästan fått dåligt samvete. För att jag fick mitt hus och de som bjöd emot blev helt utan. Jag tipsade honom att det kanske finns flera hus i området till salu - skulle vara trevligt med sådana grannar.

Samma dag ringde de från sportklubben. Jag hade pratat med dem om att jag kanske kunde skänka möbler till deras årliga sommarauktion. Vi bestämde att de skulle komma och titta på grejerna på eftermiddagen. Trodde jag -  men i den klubben är det lite fart på folket och de kom med släpkärra och vi lastade ut grejer tills jag hade blivit av med allt jag ville ha bort. Tre eller fyra lass blev det. Jätteskönt men ganska omtumlande. Några stolar bar jag in igen men i stort blev det som jag tänkt. Lite skräp är kvar men inte mer än att jag kan ta det i kofferten på bilen till sopstationen. De fick ju en del riktigt fina saker och jag tror att vi var nöjda allihop. Roligt också att få visa dem huset... Efteråt har jag gått i mina tomma rum och vattnat pelargoner. Först nu känns det som att jag börjar erövra huset, att det är mitt.

Nästa steg nu är att jag ska hyra en container för brännbart avfall och börja riva ut plastmattor, vävtapeter och rutten källarinredning. Det kommer att bli jätteroligt men jag är inte redo riktigt än... Nu ska jag ha paus några veckor, rensa lite ogräs och tänka i lugn och ro. Det finns ju lite annat att göra också i livet, hökörning och sånt...

den 13 juni 2011

Idag har jag dammsugit i garderoben innanför norra sovrummet - där det var stora högar med råttskit (den dammsugarpåsen gick direkt i soptunnan sedan). Och inte av modellen liten skogsmus på villovägar utan en rejäl gnagare att döma av storleken på lämningarna. Dammsugningen var inte i första hand för att jag vill ha rent i huset. Det vill jag förstås, men det känns som lägre prioriterat just nu när jag ändå ska riva upp och riva ut både golv och väggbeklädnad här och där. Nej, den primära anledningen är att jag är mycket intresserad av ifall det fyller på igen… Jag undrar hur man tacklar problemet med bofasta invånare av den typen i utrymmet mellan takspån och tegelpannor? Husets tidigare ägarinna har lämnat efter sig rejält tilltagna förpackningar med Kobra Rax. Kanske inte helt utan anledning…?

Jag måste säga att jag är rejält tacksam gentemot den tidigare ägarinnan och även hennes bror som ju har skött huset på senare år. De har ordat allt så bra, allt man behöver finns redan. I vanliga fall brukar jag inte vara så förtjust i att röja i andra människors gamla grejer, men här är ordning och reda och det mesta jag hittar blir jag glad över. Jag slängde två plastkassar fulla med en sorts hemmagjorda bollar tillverkade av nylonstrumpebitar fyllda med ull och hårtussar och hopknutna med snöre  (vad vill man ha sådant till? Flöte på fisknät??)  och upptäckte då att krokarna de hängde på var ett gammalt träok att bära hinkar med. Inte det som är på bilden men ett likadant.  

 Jag hittar också fynd som tyder på att de har tänkt sig att jag ska hitta dem. Idag hittade jag en massa dokument om gamla tider, bilder på gruvarbetare och berättelser om vilka de var. Och en uppsats som handlar om hur dessa gruvarbetarbostäderna var byggda från början. Av den uppsatsen förstår jag att rumsindelningen i mitt hus är den ursprungliga, ingenting är egentligen förstört eller ändrat. Också för detta är jag tacksam.

 Den fantastiska trappan tillexempel, där några av de trötta skäggiga männen från bilden har gått med tunga trötta fötter för att stupa i säng efter en dag i gruvan. Jag är också tacksam för det fina taket, blommorna i trädgården, vatteninkopplingen, trekammarbrunnen, gräsklipparen, att alla eldstäderna finns kvar osv osv.

Många fina gamla föremål har de också sparat åt mig. En del av dessa ska jag skänka till hembygdsföreningen, det är roligare tycker jag om folk får se dem än om de bara ligger i ett skåp hos mig, men några ska få vara kvar. En dag kommer någon annan och går och tittar i skåp och garderober och då är det ju roligt att få göra fynd!

  Ostform, ljusstakar, karda

Ostform, grejer att skrapa skållad gris med, karda,

Heter det laggträ? Som man har bankat tvätten med

   Och strykjärn med en järnklump som man kan ta ur och lägga i elden.

Oj hoppsan, jag har blivit husägare.

Huset är byggt 1890. Det har varit gruvarbetarbostad och där har bott en familj i varje rum från början. Nu har jag köpt det av en gammal dam som bott där ensam.

Under halva huset är bjälklaget ruttet och måste bytas. Taket är i gott skick och själva stommen också, syllar och sånt. Efter besiktningen gick jag också igenom huset tillsammans med en pensionerad byggmästare som är min guru och han rådde mig att fullfölja köpet till det nya lägre priset som blev aktuellt när det visat sig att det var ruttet under. Har jag tur så blir det inte dyrare och då får jag ju ett hus i gott skick.

Jag har många idéer men jag ska ta det lugnt och känna efter hela vägen. Tänkte att det kan vara kul att dokumentera utefter vägen så det börjar jag med nu. I måndags fick jag nycklarna. Nu är det torsdag.

Mitt hus är fullt möblerat. Verkligen fullt. Jag börjar med att bestämma mig för vad jag vill behålla… Det som ska vara kvar bär jag upp på övervåningen, det som ska ut bär jag ner. Sådär håller jag på några timmar då och då när jag får en ledig stund. Bär upp en spegel, bär ner en korsstygnstavla, bär ner en väderkvarn, bär upp och bär ner… ibland samma sak både upp och ner…

Några porslinsfåglar får nog vara kvar, som maskotar. De kan kanske hitta en plats i mitt badrum när jag får till något…?

En eldstad i varje rum.

Och tre kök med varsin gjutjärnsspis…