Här ska du skrapa ner till trärent sa Ahlström. Det har jag aldrig ifrågasatt, och jag vet precis hur snyggt det kommer att bli, jag har varit inne i två likadana hus som mitt där garderoberna i hallen är trärena och i det ena dessutom oljade. Hur underbart som helst. De speciella rundade hörnen är helt enkelt hela stockar och när de är trärena och oljade vill man bara stå och klappa på dem...

Där är jag inte ännu. Min hall var ju inklädd med innertak och innergolv och glasfiberväv på väggarna. Och med ett duschrum i hallen. Golv och tak och duschrum är borttagna men mer har jag inte gjort. Glasfiberväven har vi använt som klotterplank, besökande barn och ungdomar har ritat fritt.

Lite halvhjärtat har jag ibland pillat bort lösa färgelagor i taket. Men nu är det dags. Jag har nämligen fått goda idéer av en kreativ besökare och nu vet jag precis hur fantastiskt det ska bli. Jag har en vision och då blir jobbet plötsligt roligt.

Det mesta av glasfiberväven har jag rivit bort. Övre halvan av väggarna skrapar jag nu först. Där är det limfärg under och är inte åtminstone inte helt omöjligt att liksom sprätta bort färgen. Jag kände mig nöjd med takten "en kvadratdecimeter om dagen". Tills jag räknade ut hur lång tid det då skulle ta att skrapa hela hallen... ca fyra år... Så nu har jag ökat min ambitionsnivå en aning angående lämpligt dagsverke.

På de släta ytorna kring dörrarna ska det tapetseras, med en underbar färgstark och lekfull tapet, det är det som är visionen. De ytorna är lerklinade utom där duschrummet var, där har snickarna satt gipsskivor (som jag också har klottrat på). Men Carina tror inte gips är nödvändigt, hon tycker jag ska sätta covertapet direkt på lerkliningen. Jag har inte bestämt mig ännu. Men jag tror att glasfiberväven är svår att få bort och i så fall är ju covertapet ett bra alternativ. Sätta gips verkar svårt...

Jag gillar hallen mer och mer. Nu när innerdörren och mellanväggen är borta får man en härlig vy åt båda hållen. Här står jag i trappan och det är ytterdörren man ser. Inte helt tät... Det är originaldörren så den måste ju sitta kvar. De har satt på masonitskivor på insidan (får jag väl ta bort sen nån gång...) men utifrån ser den ut som den ska. Jag ska ha en ytterdörr till utanför, en isolerad som ska öppnas utåt. Den får man måttbeställa från ett snickeri... Pengarna fortsätter att rulla men det som måste göras måste göras. Jag får ändå väldigt mycket hus för pengarna. Tänker ibland på de nybyggda pastellfärgade villorna man åker förbi på vägen till stan. De har kostat flera miljoner och de kan ändå aldrig komma i närheten av att bli varken så gediget byggda eller så speciella som mitt hus. Tur är det ju att jag känner så... annars hade jag nog inte orkat igenom det här projektet...