Det händer ju inte så mycket i mitt hus nuförtiden. Därav den låga aktiviteten på bloggen. Naturligtvis finns det oändligt mycket kvar att göra, det kommer helt enkelt aldrig att bli färdigt, men huset är fullt njutbart och då har det fått vara så. Vi behövde en tid att vila i nuet, att bli inbodda, att hinna ikapp med livet. (inte för att vi har lyckats med det, det händer så mycket hela tiden, man hinner nog aldrig ikapp....).

Två rum är än så länge helt orörda, det som ska bli Eriks rum och det som ska bli mitt arbetsrum. Erik ska själv få göra iordning sitt rum så att det blir som han vill ha det. Där har det fastnat. Han har inte vetat riktigt och när han har frågat mig så har jag sagt "var rädd om takpappen, den är ju fin" och han ville nog egentligen ta fram brädtaket. Rummet skulle behövas, vi är ju många som bor i huset, och det har varit lite frustrerande att inget har hänt i Eriks rum. Jag har saknat ett arbetsrum också. Plötsligt kände vi allihop att det var dags att ta tag i detta. Jag åkte och hämtade hem mitt skrivbord från gården och gjorde iordning en arbetshörna i mitt sovrum. Och killarna satte igång att riva ner pappen i taket i Eriks rum.

Fram kom en överraskning. Inte den vita limfärg vi hade väntat oss utan ett helt annorlunda tak. Jag är hänförd, tycker det är otroligt vackert. Erik vet nog inte ännu vad han ska tycka. Men jag hoppas han kommer att vilja ha det kvar. Han vill ju ha mörkt röda väggar så jag tror det skulle kunna bli riktigt bra. Jag tror färgen är en äggoljetempera. Den skiftar i nyanserna på ett helt underbart sätt, tyvärr går det nog inte att fånga på bild. Nyansen är mörkt grågrön...

Jag har inte helt flyttat in i min trädgård ännu. Visst, jag rensar ogräs och klipper gräs. Och jag har flyttat hit de gamla perenner jag tyckte bäst om från min fd svärmors trädgård på gården. Jag kan egentligen inget om blommor men på gården fanns en trädgård som en gång hade varit fin och jag försökte lära mig att sköta den så gott jag kunde. Jag älskar gamla perenner.

  Löjtnanshjärta, toppklocka, pärlhyacint, kejsarlilja och den där orange dagliljan som blommar sent och är så vacker har jag tagit hit och det har lyckats. Hon som bodde här före mig var trädgårdsintresserad och här fanns redan massor av härliga blommor, den märkliga mörkt vinröda irisen t ex. I år kommer det massor av digitalis överallt, de är ju fantastiskt vackra och dessutom slipper de bli uppätna av hjortarna!

Men det är också många luckor i rabatterna. Ikväll var jag besökare i ett torp med en helt fantastisk trädgård. Hon som äger och sköter och har förmånen att njuta av den trädgården varje dag fick en gång lökar från den fina tigerliljan vi hade på gården. Den har helt gått ut sig på gården nu, kvävd av ogräs, när ingen längre sköter den trädgården. Torpägaren har ofta bett att jag skulle komma och hämta lökar från den liljan, hon vill att jag ska ha den här i Bersbo. Så ikväll blev det av att besöka hennes idylliska trädgård för att gräva upp några lökar. Hon satte igång att peka på olika plantor och ville att jag skulle ta med mig allt möjligt. Höstflox, vit och cerise, absolut, det har jag alltid velat ha och jag älskar flox. Det hände något i mig när hon gick där och pekade på sina blommor:  Akebia, löjtnantshjärta, akleja... Jag åkte därifrån med bilen full av hinkar och baljor med blommor, men lökarna till tigerliljan glömde vi, dem får jag hämta senare. Inte förrän jag satt i bilen insåg jag vad det var som hade hänt. Nu har jag trotsat knotten och gått omkring i min trädgård och verkligen ansträngt mig för att hitta den optimala platsen till varje blomma och ge dem alla en bra start i sitt nya hem. Och jag visste att jag gjorde det för att hedra de allra bästa stunderna i mors berg-och-dalbaneliv.