Min snilleblixt att limma tunn glasfiberväv på den bångstyriga och lite trasiga spännpappen fungerade! Jag lappade några trasiga ställen med rivet tidningspapper. Och så satte vi (tonårssönerna kom väl till pass i detta arbetet) för säkerhets skull nya torremsor. Och sedan limmade vi. Första våden blev riktigt bra. Rikligt med vävlim behövdes. Och man fick inte vara för långsam, det torkar väldigt snabbt när pappen suger åt sig.   Andra våden försökte vi sätta kant i kant utan överlappning och det blev inte så bra, det blev lite lite snett och då blev det en glipa på slutet. Och då försökte vi dra den snett. Sedan orkade vi inte mer den kvällen. Inte så smart. När jag kom nästa morgon hade det skrynklat sig där vi försökt dra snett. Jag blev sur och försökte riva ner den våden men pyttsan, då hade limmet minsann torkat ordentligt. Så det blev halvt nerriven och nya skador på pappen... På kvällen när jag hade lugnat mig fick jag lägga någon timme på att slipa till kanterna av det halvt nerrivna och laga de nya skadorna med mera tidningspapper. Och sedan limmade vi igen. Tänk att det kunde bli så bra! Det ska naturligtvis vara lite överlappning. Väven är tillochmed gjord så, men ena kanten rak och den andra lite rivet avfasad. Nu har vi lärt oss det.

Taket ser kanonbra ut och nu är det bara att måla närsomhelst när andan faller på. Lär inte bli någon tid alls till sådant nästa vecka dock.

Ibland läser jag gamla inlägg jag har gjort här och då inser jag hur mycket jag faktiskt har lärt mig under den här resan med mitt hus.

Nu lite roligare jobb - jag tog hem tapetprover. Tror det blir den blommiga, den andra är lite för trist.

Mitt senaste hatobjekt taklisterna har blivit uppsatta idag. Blev ju OK. Jag hade nog inte tänkt att de skulle upp förrän jag hade tapetserat, men nu när jag sett hur mkt krångel det var med att få dit dem känns det skönt att jag inte behövde göra det själv. Jag ska måla dem en gång till nu.

Och så har det helt brutalt blivit ett hål i taket. Där ska utsuget vara till spisfläkten. Jag köpte en fläkt förra veckan.

Taklisterna till köket blev en tröttsam historia de också. Någon sorts sekunda skitvirke som hade gjort sig bättre som ved tror jag. Jag har slipat och spacklat och slipat och målat och slipat osv i oändlighet. Hela tiden reser sig nya stickor i ytan. Nu får det vara bra. Jag har äntligen fått ungefär rätt nyans också, med lite grön umbra i som i taket. Borde ha sparat lite färg...

Trist att lägga ner så mycket jobb på dessa helt alldagliga tråklister när det borde varit vackra hålkälslister egentligen. Men nu har jag kommit till det stadiet att jag vill att det ska bli färdigt nån gång, på bekostnad av de perfekta detaljerna. Någon perfektionist är jag ju som tur är verkligen inte heller.

Jag tycker själv att jag har fått en snilleblixt. Taket i allrummet har gjort mig gråhårig (av slipdamm). Och inte har jag fått fason på det så att det går att måla. Dessutom har jag ruggat upp pappen av allt slipande. Nu kom jag plötsligt på det! Jag ska limma hela taket med tunn glasfiberväv. Det finns tillochmed en sådan rulle på en av kattvindarna. Det blir såklart inte heller särskilt enkelt, hur ska man få det slätt? Och hur ska man få upp det överhuvudtaget utan att det släpper någon annanstans? Men jag tror ändå det kan lyckas. Om man stryker vävlim både i taket och på väven och låter det suga in sig en stund först. Och så tager man ett antal tonåriga söner som får hjälpa till att fästa upp väven. Det känns som om en ljusnande framtid stundar... Tänk om jag äntligen skulle kunna måla det taket....

Jag tröttnade på att slipa bort färg i taket och bestämde att det var dags att måla.

När jag köpte färgen frågade jag ifall man behöver grunda pappen med olja innan man målar, har läst att det var vanligt förr och jag tror faktiskt att det är gjort så en gång med den här pappen. Han visste inte, och frågade färgtillverkarna. Efter några dagar fick jag det numera välbekanta svaret "prova i ett hörn"... Så det gjorde jag. Målade med den matta emulsionsfärgen Linus utan att grunda alltså.

Där färgen var borta blev det helt OK men där den bara var nästan borta för att det inte gick att få bort plastfärgen för att den satt utan limfärg under, där blev det inte bra, det sprack på en del ställen. Nästan borta duger alltså inte. Så nu står jag där igen och skrapar och slipar i taket. Känns inte som att det går framåt med stora steg precis...

Tror inte att det är tvunget att få bort precis allt dock, nu när det har gått några dagar till och det nymålade har hårdnat lite så sitter alltihop faktiskt bättre. Skrapa bort allt som lossnar, slipa, slipa, laga några småhål med tidningspapper och sedan kan jag kanske äntligen måla...  

Miraklet har skett (fast det gick trögt...), färgen är borta. Nästan. Hur kul är det? Miraklet borde istället ha skett hemma hos lilla Anna. Där hände det inte och nu är det försent.

Färgen är som sagt bara nästan borta. Över skarvarna och på vissa ställen där pappen varit skadad tidigare har de målat plastfärgen utan limfärg under och där sitter den stenhårt. Det gör nog inte så mycket. Jag har bestämt att om den sitter stenhårt nu när jag verkligen tjatar på den att den ska lossna så kommer den nog att sitta fast sedan också. Jag slipar på den så ytan ger fäste för nästa färg så går det nog bra. Inte så kul att slipa på plastfärg, luften blir tjock av slipdamm, förmodligen inte av hälsosammaste art.  

Alltihop känns just nu alldeles för mycket, jag mäktar inte med mitt jätteprojekt, det blir aldrig beboeligt, jag knäcker mig på kuppen, det blir aldrig hemtrevligt, Göran får rätt. Men jag kan inte ge upp heller, nu är jag tvungen att köra på, huset går inte att sälja som det nu ser ut.... Att fira jul i Bersbo är nog en orealistisk utopi dock. jag har helt enkelt inte kraften...

I Johans rum har jag ännu inte gjort sista strykningen. Det tog stopp för jag vill ju ha dit en taklist och snickarna säger att det går inte för det är snedtak. Men sedan kom de på att det finns nog hålkälslister som är sågade med den vinkeln, de skulle kolla upp det. De tänker göra listerna själva men kan inte göra sådana vinklar.. Så nu tog det stopp ett tag. Om jag inte kan få någon list så måste jag försöka snygga till den trasiga tretexskivan på något annat sätt, den blev skadad när jag tog bort pappen eftersom pappen satt fast innanför skivorna. Och det måste jag i så fall göra innan jag målar sista väggstrykningen.

Hålkälslist skulle annars passa utmärkt, jag visste inte förut vad det var för något men nu vet jag att det är en sådan list som finns i hallen och där är inget ändrat så det är ju den ursprungliga.

Jag hade ju nästan förväntat mig ett mirakel av experimentet med tapetklistret. Typ att klistret skulle torka och då skulle färgen dras loss och krulla ihop sig och alltihop skulle lossna i stora sjok om man bara petade lite på det... Riktigt så blev det nu inte. Ändå gör tapetklistret nytta, särskilt där jag var riktigt generös. Men man får skrapa med spackeln, och ganska försiktigt eftersom pappen blir lite mjuk och ömtålig. Där det går som bäst lossar det i remsor ungefär som när man skär med osthyvel. Jag gissar att hastigheten är ca en kvadratmeter i timmen.... Men resultatet kommer ju (förhoppningsvis) att bli detsamma - färgen kommer att vara borta. Miraklet kommer alltså att ske, bara inte riktigt så snabbt....  

Det gör inget. Idag har jag haft besök av en man som har mätt upp mitt blivande kök och det kommer att bli kanonbra. Om huset någonsin blir färdigt (=beboeligt), om det går att genomföra mina visioner, då kommer det att kännas som ett mirakel hela alltihop. Fast ett långsamt mirakel medan det pågår...

Men jag behöver inte snabba mirakel. De kan istället inträffa där de bättre behövs. Just nu vet jag tillexempel minst två sjuksängar där ett snabbt mirakel är nödvändigt genast meddetsamma.