Direktlänk till inlägg 3 oktober 2012
Jag hade ju nästan förväntat mig ett mirakel av experimentet med tapetklistret. Typ att klistret skulle torka och då skulle färgen dras loss och krulla ihop sig och alltihop skulle lossna i stora sjok om man bara petade lite på det... Riktigt så blev det nu inte. Ändå gör tapetklistret nytta, särskilt där jag var riktigt generös. Men man får skrapa med spackeln, och ganska försiktigt eftersom pappen blir lite mjuk och ömtålig. Där det går som bäst lossar det i remsor ungefär som när man skär med osthyvel. Jag gissar att hastigheten är ca en kvadratmeter i timmen.... Men resultatet kommer ju (förhoppningsvis) att bli detsamma - färgen kommer att vara borta. Miraklet kommer alltså att ske, bara inte riktigt så snabbt....
Det gör inget. Idag har jag haft besök av en man som har mätt upp mitt blivande kök och det kommer att bli kanonbra. Om huset någonsin blir färdigt (=beboeligt), om det går att genomföra mina visioner, då kommer det att kännas som ett mirakel hela alltihop. Fast ett långsamt mirakel medan det pågår...
Men jag behöver inte snabba mirakel. De kan istället inträffa där de bättre behövs. Just nu vet jag tillexempel minst två sjuksängar där ett snabbt mirakel är nödvändigt genast meddetsamma.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 | 16 |
17 | 18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 | 23 |
24 |
25 |
26 | 27 |
28 |
|||
29 |
30 |
31 | |||||||
|