Miraklet har skett (fast det gick trögt...), färgen är borta. Nästan. Hur kul är det? Miraklet borde istället ha skett hemma hos lilla Anna. Där hände det inte och nu är det försent.

Färgen är som sagt bara nästan borta. Över skarvarna och på vissa ställen där pappen varit skadad tidigare har de målat plastfärgen utan limfärg under och där sitter den stenhårt. Det gör nog inte så mycket. Jag har bestämt att om den sitter stenhårt nu när jag verkligen tjatar på den att den ska lossna så kommer den nog att sitta fast sedan också. Jag slipar på den så ytan ger fäste för nästa färg så går det nog bra. Inte så kul att slipa på plastfärg, luften blir tjock av slipdamm, förmodligen inte av hälsosammaste art.  

Alltihop känns just nu alldeles för mycket, jag mäktar inte med mitt jätteprojekt, det blir aldrig beboeligt, jag knäcker mig på kuppen, det blir aldrig hemtrevligt, Göran får rätt. Men jag kan inte ge upp heller, nu är jag tvungen att köra på, huset går inte att sälja som det nu ser ut.... Att fira jul i Bersbo är nog en orealistisk utopi dock. jag har helt enkelt inte kraften...

Men bara en bit. Något hade blivit fel i beställningen (igen...) och det räckte inte ihop. Muraren har beställt mer och ska göra klart endera dagen. Själv ska jag beställa handfat o duschvägg nu.