Jag tycker själv att jag har fått en snilleblixt. Taket i allrummet har gjort mig gråhårig (av slipdamm). Och inte har jag fått fason på det så att det går att måla. Dessutom har jag ruggat upp pappen av allt slipande. Nu kom jag plötsligt på det! Jag ska limma hela taket med tunn glasfiberväv. Det finns tillochmed en sådan rulle på en av kattvindarna. Det blir såklart inte heller särskilt enkelt, hur ska man få det slätt? Och hur ska man få upp det överhuvudtaget utan att det släpper någon annanstans? Men jag tror ändå det kan lyckas. Om man stryker vävlim både i taket och på väven och låter det suga in sig en stund först. Och så tager man ett antal tonåriga söner som får hjälpa till att fästa upp väven. Det känns som om en ljusnande framtid stundar... Tänk om jag äntligen skulle kunna måla det taket....

Det blir bra. Nästan för bra. Känns konstigt att de bygger ett så supertjusigt kök bara till mig. Golvet blir också fantastiskt bra, jag är glad att jag valde riktig plank.

Murstocken bredvid vedspisen har jag inte vetat hur jag skulle hantera. Men nu föreslog muraren att han fixar upp den så den blir som spiskåpan och så kan jag måla rubbet sedan. Det blir bra. Så nu har jag tagit bort alla lager tapeter som satt därpå. Ett tips är att om man rollar på tapetklister och sedan plastar in alltihop några timmar så släpper tapeterna ganska lätt. Underst var en blåprickig schablonmålning. Och sedan en tidning från 1929. Det var då de rev den gamla spiskåpan.

Muraren har mer jobb nu, kakel vid diskbänken och så ska han lägga fall åt mattläggaren på lilla toan. Och då har såklart vattnet frusit. Det är ju egentligen avstängt, men man kan ta vatten vid huvudkranen i källaren. Kunde. Men snart igen förhoppningsvis, nu är där en värmefläkt.