Att slipa sig igenom plastfärgen och ner till limfärgen är inte så alldeles enkelt, jag tröttnade rätt omgående. Men på vissa ställen släpper alltihop ganska bra om jag lossar det försiktigt med en spackel. Därför har jag nu kommit på att jag ska testa att göra som jag läste om på något ställe - kleta hela taket fullt med tapetklister och låta det torka. Då lär tapetklistret krympa så att det drar loss färgen från underlaget. Jag ska väl göra som vanligt och prova i ett hörn först....  

Nu har jag även golv i det här rummet bredvid köket. Vet inte vad man ska kalla det, allrum låter dumt, TV-rum är det ju inte när jag inte tänker ha någon TV... Det kanske bara är "Rummet". Nu kan jag i vilket fall gå omkring härinne och det innebar att jag kan börja fundera på nästa steg. Väggarna ska jag spänna lumppapp på och måla. Men man ska ju börja i taket. I detta rummet är spännpappen i taket inte trasig, det är bara färgen som har spruckit. Jag har tagit fram min välanvända takslipmojäng och börjat bearbeta taket. Om jag bara orkar göra det ordentligt så tror jag faktiskt att jag kommer ner i limfärgen och sedan är det väl "bara" att patentera och måla "som vanligt"...

Nu har jag målat väggarna i Johans rum en första strykning. Jag gillar färgen. Sedan ska jag göra en schablonbård i brösthöjd (eller ska den vara under taklisten?) i två färger, en vitaktig och en dalablågrå. Och kanske lite geometriska krusiduller i hörnen..? Taklister och övriga snickerier ska också vara i den dalablågrå nyansen. Jag har inte gjort sista strykningen på fönster- och dörrfoder, kom på att det duger så här så länge om det ändå ska målas igen senare. Börjar undra om det verkligen är värt besväret att byta foder, det kommer att vara omöjligt att få bort de här utan att knyckla till tretexskivan. Under elementet hade jag målat vitt innan de hängde upp det. Det var ju himla onödigt har jag kommit på nu, hade varit kul att ha haft tapeten kvar där. Det blev inte snyggt tycker jag att ha bara vitt under fönstret så efter att jag tog kortet målade jag blått därunder karmen.

Min största fundering gäller de där blommorna i tapeten. Jag lämnade några rutor... Om ni undrar över formen på rutorna så har jag gjort sådär för att det ska passa ihop med schablonmönstret sedan. Men det ser ju inte klokt ut! Erik kommer att såga detta totalt. Johan är ju den som bestämmer, vi får se vad han säger. Kanske blir det bättre om jag gör liksom en ram runt i samma dalablågrå schablonfärg? Eller ska jag bara måla över och bestämma att det inte blev bra? Rutorna skulle ha suttit mer symmetriskt, men jag fick ju välja några oskadade fläckar av tapeten...

Jag fick göra ett omtumlade besök i ett närliggande hus. Främst för att titta på det kalkade golvet som ju mycket riktigt lugnade mig och fick mig att bestämma mig för att jag vågar prova detta i köket. Men det fanns så mycket mer att se i detta fantastiska hus att jag vinglade ut alldeles vimmelkantig och tyckte att min gamla gruvarbetarbostad är rätt tråkig och fyrkantig egentligen... Allra mest imponerad blev jag av hur snyggt det blir att måla dörrfodren i en färg istället för vita, en färg som passar med rummets färgsättning i övrigt. Och när jag hade kommit så långt så tittade jag på mina dörrkarmar med nya ögon och insåg att dörrfoder och fönsterfoder är bytta i alla rum. Endast i hallen som ju var "ingens" utan bara ett trapphus är det gamla kvar. Jag har ju förstås vetat detta förut, men inte tänkt så mycket på vilken skillnad det gör för rummens karaktär. Så nu har jag bestämt mig för att det ska bytas successivt. Man kan såklart såga till nya profiler efter hur de gamla ser ut. Tur är det ju att de gamla finns kvar i hallen.

Här är det en bytt karm:

Och här är den gamla kvar

I Johans rum ser nu planen ut så här: I höst målar jag karmar och foder vita som Johan vill ha det. Jag målar inte fast fönstret utan lämnar det omålat. Jag målar väggarna ljusgråblå som jag har tänkt.

Nästa sommar tar vi ut fönstren (utifrån, de är säkert spikade från utsidan...) och målar dem. Och så ska jag göra schablonmålning så som jag har tänkt och då kan man måla de nya karmarna i den mörkare blå schablonfärgen innan man sätter upp dem. Det kommer att bli skitsnyggt. Rummet blir användbart redan nu men det är ingen risk att det sista inte blir av eftersom jag lämnar såpass mycket.

Jag har redan gjort några strykningar på karmarna. Inte blir det snyggt, men jag börjar vänja mig nu att det går åt några strykningar innan jag börjar tycka det känns OK.

I Johans rum har jag lite svårt att komma till skott och verkligen börja måla väggar och snickerier. Jag skulle ju "bara" kladda på lite färg på väggen, det skulle gå fort... Jag har hållit på med att slipa och spackla hur länge som helst. Och jag har skrapat fönsterkarmar. Tänkte ta ur fönstren medan jag målade men tji fick jag, de sitter som berget och jag vågar inte ta i mer, då går de väl sönder...Så jag bestämde raskt att det var onödigt att ta ur dem. Har de suttit fast i hundra år så kan de väl sitta fast i hundra år till. Man kan inte öppna dem förstås men det behövs ju inte för de är försedda med ett charmigt litet vädringsfönster. Johan och jag har oljat fönsterlisterna (och fönsterkarmarna också) med min råa linolja uppvärmd i vattenbad till 60 grader, som Carina sa att jag skulle. Så nu är de oljade. Nu undrar jag om jag inte ska ta och måla insidan av fönstren lika gärna när jag ändå målar karmarna? Om jag ändå inte får loss dem kan jag lika gärna måla fast dem...

Plötsligt fick jag också för mig att det inte gick att stå ut med den grålila spruckna färgen på murstocken och vips satte jag igång med att måla den vit. Jag använde emulsionsfärgen Linus från Allbäcks, den lär ju vara värmetålig. Det blev inte så tokigt tycker jag. Men nu kan jag inte slingra mig så länge till, nu måste jag snart komma igång med själva väggmålandet... fast nästa vecka kommer jag knappt att hinna någonting. Tycker det går lite trögt för mig det här..

När jag tvättade av dörrkarmen med såpa innan målning upptäckte jag att på den äldre delen av karmen släppte färgen i stora sjok. Där var det målat med en plastfärg som bara sprätte loss hur lätt som helst. Ett bra jobb för Johan, vi har skrapat tillsammans. Men på väggsidan av karmen har man nog bytt ut den gamla bredare mot en ny smalare modernare. Tyvärr. Där går färgen inte alls att skrapa loss.

Jag gillar alla dessa gamla grågröna nyanser som kommer fram på olika ställen, det blir inspiration till färgsättningen av köket. Men här lär jag ju bara måla vitt, Johan vill ha vita karmar.

När nu hyllan bakom badkaret är klar för muraren så har jag fått provtitta på brädan (undrar egentligen vad det är för skillnad på en planka och en bräda?? när ska man använda vilket ord?) som ska vara lock på hyllan. En fantastiskt vacker tätvuxen bräda från den gamla mellanväggen. Lurigt bara att när den blev hyvlad så är den inte längre sådär vackert mörknad, den ser ut som vilken som helst sprillans ny bräda. Den kommer såklart att mörkna när jag oljar den men inte blir det samma mörka som väggen under murstocken eller som hängarna... Ändå är det väl så att det måste vara en hyvlad bräda..? Att ha kommod, bänkar och sånt av ohyvlade bräder ger ju visserligen en rustik och autentisk känsla men det blir svårskött och lite omysigt kanske?  

Några dagar senare har jag tittat besviket på den hyvlade brädan tillräckligt många gånger för att ta mod till mig och säga att det inte funkar. Jag kan inte ha hyvlade fjuttbrädor varken där eller i kommoden när hela grejen var de underbara tjocka breda mörknade plankorna som skulle funka så bra med väggen under murstocken. Känns skönt att ha bestämt det. Tog en natts vaka dock innan jag kunde säga ifrån... mesigt eller hur...

JA, nu händer det. Hyvlade furuplank 27mm kommer på plats. Och nya frågor att ta ställning till.

Spik? Enligt min guru den gamle byggmästaren så ska de spikas med klippspik (helst skulle han nog velat att jag skickade efter handsmidda spik från Gysinge...). Men eftersom de skruvar dit planken osynligt så behövs det egentligen inte spikas. Jag har bestämt att det är onödigt att spika. Kanske blir det inte tidstypiskt att det inte är spikat, men det är ju i vilket fall som helst ett nytt golv. Huset har ändrats så många gånger genom åren och varje tid har lämnat sina tidstypiska spår. Mitt golv blir utan spik, tidstypiskt för min tid..

Några dagar senare har jag fått nya insikter och förstår att vitsen med att spika uppifrån med klippspik skulle vara att det då skulle bli så lätt att lyfta någon planka för den händelse att det skulle råka hända ofördelaktiga saker under golvet som behöver åtgärdas. Men då skulle det ju inte ha varit skruvar i spontetn så nu kan det ju kvitta med spiken.

Kalksåpning? Byggarna som lägger golvet hade tänkt att jag skulle olja det. Och de sa att jag måste slipa den hyvlade ytan för att "rugga upp den". Det känns jätteonödigt tycker jag. Det är väl bra att ytan är så blank och hård, borde ju vara mycket mer lättskött.  Jag ska ha skurgolv har jag bestämt. Fungerar inte det så tänker jag måla golvet senare. Men det jag funderar på är om man ska kalka det innan man såpar första gången? Claessons trätjära beskriver det som en jättebra metod att få ett ljust, hårt och lättskött golv... Jag försöker nu på olika forum få tag på folk som har provat och ta del av deras erfarenheter. Inte många napp där inte. Men jag lutar åt att jag ska prova.. Kalkpasta har jag ju kvar sedan jag kalkade murstocken i badrummet.

"5. Kalksåpning av skurgolv 
Enkel metod med gammal tradition. Behandlingen ger träet en hård och lättstädad yta. Ytan blir bara hårdare ju fler gånger du såpar den. Endast för barrträ. En liter vattenslagen kalk i pastaform blandas ut med vatten till gräddkonsistens. 10-20 % kalk i 80-90% vatten. Stryk ut kalkgrädden över golvet och skura hårt. Efter ett dygn när golvet är helt torrt såpskuras golvet hårt med borste (5-25% såpa beroende på såpans styrka). Bästa resultatet får du om ytan varje halvår skuras med vanlig såplösning. Använd inte lut som handeln säljer, det gjordes inte förr."

Jag har nu varit på besök hos en granne med ett fantastiskt hus och fått se ett kalkat golv som hon är mycket nöjd med. Det räcker för att jag ska våga prova!

Nu blir det ÄNTLIGEN golv i köket! Ett lager till med linull först (åhh, det luktar så gott). Och så har det blivit en större öppning mellan rummen. Där har från början inte varit någon dörr alls men förmodligen slog man ihop de två spisrummen till en lägenhet nån gång , kanske på trettitalet. På bilden syns också hörnet där det ska bli en spiskupa. Och ett synnerligen tjusigt nymålat tak eller hur? Och till höger där skafferiet ska vara ser man hur schablonmålningen på lerkliningen ser ut. På andra ställen är det samma blåa färg men mer prickigt. Där ska bli en gipsskiva så väggen får vara som den är bakom skivan.