Jag fick göra ett omtumlade besök i ett närliggande hus. Främst för att titta på det kalkade golvet som ju mycket riktigt lugnade mig och fick mig att bestämma mig för att jag vågar prova detta i köket. Men det fanns så mycket mer att se i detta fantastiska hus att jag vinglade ut alldeles vimmelkantig och tyckte att min gamla gruvarbetarbostad är rätt tråkig och fyrkantig egentligen... Allra mest imponerad blev jag av hur snyggt det blir att måla dörrfodren i en färg istället för vita, en färg som passar med rummets färgsättning i övrigt. Och när jag hade kommit så långt så tittade jag på mina dörrkarmar med nya ögon och insåg att dörrfoder och fönsterfoder är bytta i alla rum. Endast i hallen som ju var "ingens" utan bara ett trapphus är det gamla kvar. Jag har ju förstås vetat detta förut, men inte tänkt så mycket på vilken skillnad det gör för rummens karaktär. Så nu har jag bestämt mig för att det ska bytas successivt. Man kan såklart såga till nya profiler efter hur de gamla ser ut. Tur är det ju att de gamla finns kvar i hallen.

Här är det en bytt karm:

Och här är den gamla kvar

I Johans rum ser nu planen ut så här: I höst målar jag karmar och foder vita som Johan vill ha det. Jag målar inte fast fönstret utan lämnar det omålat. Jag målar väggarna ljusgråblå som jag har tänkt.

Nästa sommar tar vi ut fönstren (utifrån, de är säkert spikade från utsidan...) och målar dem. Och så ska jag göra schablonmålning så som jag har tänkt och då kan man måla de nya karmarna i den mörkare blå schablonfärgen innan man sätter upp dem. Det kommer att bli skitsnyggt. Rummet blir användbart redan nu men det är ingen risk att det sista inte blir av eftersom jag lämnar såpass mycket.

Jag har redan gjort några strykningar på karmarna. Inte blir det snyggt, men jag börjar vänja mig nu att det går åt några strykningar innan jag börjar tycka det känns OK.