Jaja, nu är jag nästan klar med att limma lumpapp på väggarna. Hela rummet är nu grått. Och mysigt. Jag har köpt flera nya rullar, det känns som om jag kommer att fortsätta runt köket också av bara farten... Så skönt att slippa slipa spackel.

För övrigt har det hänt lite till på rörmokerifronten. Allt deras jobb är nu klart, det är bara att vänta på fakturan.... I badrummet finns numera också en dusch. Jag tror inte jag kommer att ta fler kort från badrummet nu. Renoveringsarbetet är ju liksom avklarat där. Möjligen kommer ett kort när det är helt färdigt. Men det känns lite kymigt att fota sitt badrum och lägga ut på internet. Detta är ingen inredningsblogg. Vill ni se hur det blev får ni väl komma och titta.

Jag försöker städa upp lite här och där i byggskräpet. Även det ett övermäktigt projekt. Men det ska ju bli en invigningsfest i vår så något måste jag åstadkomma när det gäller städning. Tröstande dock att besöka stugan i Krogsfall och märka att man inte alls behöver vara färdig med allt. Det går att vara i huset och känna det hemtrevligt även om man håller på att skrapa spegeldörrar och måla tak. För så kommer det ju att bli. Jag ska måla min lumpapp och kalksåpa golvet i köket och rummet. Kanske blir det tapetserat i köket också. Men sedan kommer luften att gå ur mig och jag vill bara ha lugn och ro ett tag. Jag ska vara i huset och få frid i sinnet. Så det så.

Underbart, äntligen är jag igång med att limma lumppapp på väggarna. Limmar med vävlim. Har spacklat under men inte slipat. Ett härligt jobb. Materialet är så mjukt och gött att jobba med. Kommer att bli ett skönt rum att vara i för folk med hörapparater, akustiken blir dämpad.  

Här kommer lite värdefullt vetande. När man har tretexskivor som ska täckas med ngt annat så måste man göra något åt skarvarna. Man ska inte spackla!! Det spricker. Ett gammalt hus måste kunna röra sig och då spricker det i skarvarna. Man ska sätta torremsor. En smal remsa över skarven. Syns i vänstra kanten av bilden. Den ska inte vara limmad utan man blöter den och då håller den sig kvar en stund tills man har fått upp den bredare remsan som ska limmas över. Då blir det lite plats för tretexskivorna att röra sig i skarven därunder utan att något händer. Men man måste vara lite snabb med att limma upp den breda remsan (man kan t ex inte springa omkring och fotografera...) för den som bara är fuktad ramlar snart ner igen. Viktigt är att också fukta den breda remsan innan man limmar för annars skrynklar det sig. Har jag lärt mig den svåra vägen.  

Det är väl inte precis en yrkesskada jag har fått, men en hobbyskada kan man väl kalla det, det här nya ovanan att stirra upp i taket i alla hus jag kommer in i.... Jag hoppas innerligt att folk som kommer och hälsar på mig så småningom inte har samma dåliga vana. Jag måste nämligen tyvärr ge er rätt, alla ni som med rynkad panna har tittat på mitt skrynkliga tak och skeptiskt skakat på huvudet när jag glatt har påstått att "det kommer inte att synas sedan när taket blir målat...". Det syns. Skrynklor har en förmåga att synas även om de är vita.... Egentligen är det inte snilleblixten med glasfiberväven det är fel på, det kunde nog ha blivit bra. Felet är torremsorna vi satte upp. Nu har jag insett att när man sätter upp torremsor så ska de vara fuktade först, innan man limmar. Både den breda remsan och den olimmade mittremsan. Hade vi tänkt på det hade det nog inte blivit så fult. Fast det blir bättre än på bilderna sedan när taket har torkat igen. Pappen spänner sig när den torkar och en del av skrynklorna försvinner åtminstone. Jag tänker ha det så här i alla fall. Det är mitt hus och jag bestämmer själv vad som duger. Jag har ingen lust att riva ner pappen och ta bort tusentals nubb och tvätta ner limfärg.. Synd bara att man inte är lite händig, jag tror hela renoveringsprojektet hade blivit både bättre och lättare då...    

För att trösta alla som kanske har legat sömnlösa och oroat sig för mitt skrynkliga tak kan jag berätta att när pappen torkar spänner det upp sig rätt bra. Dagen efter första strykningen såg det ut så här:

Min snilleblixt att limma tunn glasfiberväv på den bångstyriga och lite trasiga spännpappen fungerade! Jag lappade några trasiga ställen med rivet tidningspapper. Och så satte vi (tonårssönerna kom väl till pass i detta arbetet) för säkerhets skull nya torremsor. Och sedan limmade vi. Första våden blev riktigt bra. Rikligt med vävlim behövdes. Och man fick inte vara för långsam, det torkar väldigt snabbt när pappen suger åt sig.   Andra våden försökte vi sätta kant i kant utan överlappning och det blev inte så bra, det blev lite lite snett och då blev det en glipa på slutet. Och då försökte vi dra den snett. Sedan orkade vi inte mer den kvällen. Inte så smart. När jag kom nästa morgon hade det skrynklat sig där vi försökt dra snett. Jag blev sur och försökte riva ner den våden men pyttsan, då hade limmet minsann torkat ordentligt. Så det blev halvt nerriven och nya skador på pappen... På kvällen när jag hade lugnat mig fick jag lägga någon timme på att slipa till kanterna av det halvt nerrivna och laga de nya skadorna med mera tidningspapper. Och sedan limmade vi igen. Tänk att det kunde bli så bra! Det ska naturligtvis vara lite överlappning. Väven är tillochmed gjord så, men ena kanten rak och den andra lite rivet avfasad. Nu har vi lärt oss det.

Taket ser kanonbra ut och nu är det bara att måla närsomhelst när andan faller på. Lär inte bli någon tid alls till sådant nästa vecka dock.

Ibland läser jag gamla inlägg jag har gjort här och då inser jag hur mycket jag faktiskt har lärt mig under den här resan med mitt hus.

Jag tycker själv att jag har fått en snilleblixt. Taket i allrummet har gjort mig gråhårig (av slipdamm). Och inte har jag fått fason på det så att det går att måla. Dessutom har jag ruggat upp pappen av allt slipande. Nu kom jag plötsligt på det! Jag ska limma hela taket med tunn glasfiberväv. Det finns tillochmed en sådan rulle på en av kattvindarna. Det blir såklart inte heller särskilt enkelt, hur ska man få det slätt? Och hur ska man få upp det överhuvudtaget utan att det släpper någon annanstans? Men jag tror ändå det kan lyckas. Om man stryker vävlim både i taket och på väven och låter det suga in sig en stund först. Och så tager man ett antal tonåriga söner som får hjälpa till att fästa upp väven. Det känns som om en ljusnande framtid stundar... Tänk om jag äntligen skulle kunna måla det taket....

Jag tröttnade på att slipa bort färg i taket och bestämde att det var dags att måla.

När jag köpte färgen frågade jag ifall man behöver grunda pappen med olja innan man målar, har läst att det var vanligt förr och jag tror faktiskt att det är gjort så en gång med den här pappen. Han visste inte, och frågade färgtillverkarna. Efter några dagar fick jag det numera välbekanta svaret "prova i ett hörn"... Så det gjorde jag. Målade med den matta emulsionsfärgen Linus utan att grunda alltså.

Där färgen var borta blev det helt OK men där den bara var nästan borta för att det inte gick att få bort plastfärgen för att den satt utan limfärg under, där blev det inte bra, det sprack på en del ställen. Nästan borta duger alltså inte. Så nu står jag där igen och skrapar och slipar i taket. Känns inte som att det går framåt med stora steg precis...

Tror inte att det är tvunget att få bort precis allt dock, nu när det har gått några dagar till och det nymålade har hårdnat lite så sitter alltihop faktiskt bättre. Skrapa bort allt som lossnar, slipa, slipa, laga några småhål med tidningspapper och sedan kan jag kanske äntligen måla...  

Miraklet har skett (fast det gick trögt...), färgen är borta. Nästan. Hur kul är det? Miraklet borde istället ha skett hemma hos lilla Anna. Där hände det inte och nu är det försent.

Färgen är som sagt bara nästan borta. Över skarvarna och på vissa ställen där pappen varit skadad tidigare har de målat plastfärgen utan limfärg under och där sitter den stenhårt. Det gör nog inte så mycket. Jag har bestämt att om den sitter stenhårt nu när jag verkligen tjatar på den att den ska lossna så kommer den nog att sitta fast sedan också. Jag slipar på den så ytan ger fäste för nästa färg så går det nog bra. Inte så kul att slipa på plastfärg, luften blir tjock av slipdamm, förmodligen inte av hälsosammaste art.  

Alltihop känns just nu alldeles för mycket, jag mäktar inte med mitt jätteprojekt, det blir aldrig beboeligt, jag knäcker mig på kuppen, det blir aldrig hemtrevligt, Göran får rätt. Men jag kan inte ge upp heller, nu är jag tvungen att köra på, huset går inte att sälja som det nu ser ut.... Att fira jul i Bersbo är nog en orealistisk utopi dock. jag har helt enkelt inte kraften...