Jag har ju lagt ut massor med pengar på mitt kök. Några skåp och hurtsar, kostade hur mycket som helst. I priset ingår att de ska målas en sista gång på plats. Den målaren har jag inte sett till. Dessutom är jag ju inte nöjd med färgen. Idag tappade jag plötsligt självkontrollen och satte igång att måla på lådfronterna. med linoljefärgen jag har blandat till, en mix av lavgrönt och skärgårdsgrå som jag aldrig kommer att kunna återskapa... Kände mig verkligen helgalen när jag insåg vad jag har gjort. Nu MÅSTE jag måla alla luckorna själv, i samma nyans.

Som om jag inte fått nog av målning för tillfället.

Ibland vill man bara gråta. Jag skulle måla taket i allrummet en sista gång. Hade två timmar på mig. Skulle bara slipa till några småbubblor i kökstaket så jag kunde måla i dem i samma strykning. Två timmar och minst en meter slippapper senare var jag så trött att jag bara kapsejsade. Och då hade jag ändå inte slipat klart alla bubblor jag hittat. Måtte det inte fortsätta så här.... Antar att det beror på att taket torkar och krymper nu när det blir varmare?

Nåja, jag fick tid på eftermiddagen också, nu har jag målat i fläckarna och gjort den sista strykningen i det andra taket. Det är bara att bita ihop och köra på :-)

Taket i köket. Igen. Det blev små bubblor och jag slipade bort dem och lappade i med ny färg. Bra så, det syns knappast. MEN varje gång jag tittar upp i taket så finns där nya bubblor.... Särskilt vissa plankor är extra utsatta. Än så länge slipar jag och lappar i vartefter men jag börjar undra om jag kanske borde vara mer radikal? Typ skrapa bort all färg i hela taket och göra om........ "suck"  

Golvet i Johans rum blev så snyggt bara med en strykning! Det syns inte riktigt på bilden, men man ser ådringen i träet, nästan som laserat men ändå täckande. Jag behöver inte göra mer åt det golvet! Fast jag kan inte se hela ännu, det har inte torkat såpass att man kan gå på det. Det gör inget, ingen brådska. Synd bara att jag ställde hela rullen med det grövsta slippappret allra längst in...  

Nu kapar jag hängarna i lagom längder, räknar ut var de ska sitta och oljar lite igen vid behov. Kul!  

Jag är egentligen ingen målare. Jag tycker inte det är roligt och jag behöver flera veckors ställtid innan jag äntligen greppar penseln. Men när jag väl kommer igång tycker jag ändå att det är en rolig tid just när målningen är igång, allt står framme och det är bara att sätta igång med nästa strykning direkt när man kommer. Idag målar jag det sista av första strykningen på golvet i Johans rum. Grått. Och så har jag bestämt mig för att ta fram spegeldörren bakom masonitskivan och måla dörrarna också i samma gråa färg som golvet. Och så ska jag själv måla köksluckorna, jag ska ha en annan nyans, lite mer grågrön...

Det blev lite chockartat när jag plötsligt upptäckte hur jag färgsätter mitt hus. I en färgskala som spänner från dimgrå till skärgårdsgrå... Och om jag riktigt ska piffa till det så drämmer jag till med en blågrå eller en grågrön nyans! Oroande eftersom det ju inte är något som hänger ihop med vad som passar i huset, det är något som händer i min hjärna. (jag har också upptäckt att samtliga kläder i min garderob är svarta eller grå, möjligen svartvita...). Detta huset skulle ju bli min nystart. Här ska jag kunna göra helt som jag själv vill, här ska min kreativitet kunna blomma ut... i dimgrått och skärgårdsgrått......(!).

Nu är jag i alla fall medveten om problemet. Jag har ringt till min färgleverantör och bett honom ta hem lejongult, gammelrött, lindblomsgrönt m.m Nu ska det bli stänkmålning och schablonmålning! Och på spegeldörrarna i Johans rum ska jag måla ramarna i mörkrött eller mörkgrönt. Eller både och, det är ju liksom dubbla ramar.

Jag hittade en underbar gammal pensel i huset. Tyvärr hade den en del problem med håravfall. Jag kom på att jag läst att man kan linda om sina bästa penslar med svart eltejp. Jag provade och det funkade alldeles utmärkt. Inte ett hårstrå släpper den numera.