Miraklet har skett (fast det gick trögt...), färgen är borta. Nästan. Hur kul är det? Miraklet borde istället ha skett hemma hos lilla Anna. Där hände det inte och nu är det försent.

Färgen är som sagt bara nästan borta. Över skarvarna och på vissa ställen där pappen varit skadad tidigare har de målat plastfärgen utan limfärg under och där sitter den stenhårt. Det gör nog inte så mycket. Jag har bestämt att om den sitter stenhårt nu när jag verkligen tjatar på den att den ska lossna så kommer den nog att sitta fast sedan också. Jag slipar på den så ytan ger fäste för nästa färg så går det nog bra. Inte så kul att slipa på plastfärg, luften blir tjock av slipdamm, förmodligen inte av hälsosammaste art.  

Alltihop känns just nu alldeles för mycket, jag mäktar inte med mitt jätteprojekt, det blir aldrig beboeligt, jag knäcker mig på kuppen, det blir aldrig hemtrevligt, Göran får rätt. Men jag kan inte ge upp heller, nu är jag tvungen att köra på, huset går inte att sälja som det nu ser ut.... Att fira jul i Bersbo är nog en orealistisk utopi dock. jag har helt enkelt inte kraften...

Men bara en bit. Något hade blivit fel i beställningen (igen...) och det räckte inte ihop. Muraren har beställt mer och ska göra klart endera dagen. Själv ska jag beställa handfat o duschvägg nu.  

Jag gillar hallen mer och mer. Nu när innerdörren och mellanväggen är borta får man en härlig vy åt båda hållen. Här står jag i trappan och det är ytterdörren man ser. Inte helt tät... Det är originaldörren så den måste ju sitta kvar. De har satt på masonitskivor på insidan (får jag väl ta bort sen nån gång...) men utifrån ser den ut som den ska. Jag ska ha en ytterdörr till utanför, en isolerad som ska öppnas utåt. Den får man måttbeställa från ett snickeri... Pengarna fortsätter att rulla men det som måste göras måste göras. Jag får ändå väldigt mycket hus för pengarna. Tänker ibland på de nybyggda pastellfärgade villorna man åker förbi på vägen till stan. De har kostat flera miljoner och de kan ändå aldrig komma i närheten av att bli varken så gediget byggda eller så speciella som mitt hus. Tur är det ju att jag känner så... annars hade jag nog inte orkat igenom det här projektet...

I Johans rum har jag ännu inte gjort sista strykningen. Det tog stopp för jag vill ju ha dit en taklist och snickarna säger att det går inte för det är snedtak. Men sedan kom de på att det finns nog hålkälslister som är sågade med den vinkeln, de skulle kolla upp det. De tänker göra listerna själva men kan inte göra sådana vinklar.. Så nu tog det stopp ett tag. Om jag inte kan få någon list så måste jag försöka snygga till den trasiga tretexskivan på något annat sätt, den blev skadad när jag tog bort pappen eftersom pappen satt fast innanför skivorna. Och det måste jag i så fall göra innan jag målar sista väggstrykningen.

Hålkälslist skulle annars passa utmärkt, jag visste inte förut vad det var för något men nu vet jag att det är en sådan list som finns i hallen och där är inget ändrat så det är ju den ursprungliga.

Jag hade ju nästan förväntat mig ett mirakel av experimentet med tapetklistret. Typ att klistret skulle torka och då skulle färgen dras loss och krulla ihop sig och alltihop skulle lossna i stora sjok om man bara petade lite på det... Riktigt så blev det nu inte. Ändå gör tapetklistret nytta, särskilt där jag var riktigt generös. Men man får skrapa med spackeln, och ganska försiktigt eftersom pappen blir lite mjuk och ömtålig. Där det går som bäst lossar det i remsor ungefär som när man skär med osthyvel. Jag gissar att hastigheten är ca en kvadratmeter i timmen.... Men resultatet kommer ju (förhoppningsvis) att bli detsamma - färgen kommer att vara borta. Miraklet kommer alltså att ske, bara inte riktigt så snabbt....  

Det gör inget. Idag har jag haft besök av en man som har mätt upp mitt blivande kök och det kommer att bli kanonbra. Om huset någonsin blir färdigt (=beboeligt), om det går att genomföra mina visioner, då kommer det att kännas som ett mirakel hela alltihop. Fast ett långsamt mirakel medan det pågår...

Men jag behöver inte snabba mirakel. De kan istället inträffa där de bättre behövs. Just nu vet jag tillexempel minst två sjuksängar där ett snabbt mirakel är nödvändigt genast meddetsamma.

Att slipa sig igenom plastfärgen och ner till limfärgen är inte så alldeles enkelt, jag tröttnade rätt omgående. Men på vissa ställen släpper alltihop ganska bra om jag lossar det försiktigt med en spackel. Därför har jag nu kommit på att jag ska testa att göra som jag läste om på något ställe - kleta hela taket fullt med tapetklister och låta det torka. Då lär tapetklistret krympa så att det drar loss färgen från underlaget. Jag ska väl göra som vanligt och prova i ett hörn först....  

Nu har jag även golv i det här rummet bredvid köket. Vet inte vad man ska kalla det, allrum låter dumt, TV-rum är det ju inte när jag inte tänker ha någon TV... Det kanske bara är "Rummet". Nu kan jag i vilket fall gå omkring härinne och det innebar att jag kan börja fundera på nästa steg. Väggarna ska jag spänna lumppapp på och måla. Men man ska ju börja i taket. I detta rummet är spännpappen i taket inte trasig, det är bara färgen som har spruckit. Jag har tagit fram min välanvända takslipmojäng och börjat bearbeta taket. Om jag bara orkar göra det ordentligt så tror jag faktiskt att jag kommer ner i limfärgen och sedan är det väl "bara" att patentera och måla "som vanligt"...

Nu har jag målat väggarna i Johans rum en första strykning. Jag gillar färgen. Sedan ska jag göra en schablonbård i brösthöjd (eller ska den vara under taklisten?) i två färger, en vitaktig och en dalablågrå. Och kanske lite geometriska krusiduller i hörnen..? Taklister och övriga snickerier ska också vara i den dalablågrå nyansen. Jag har inte gjort sista strykningen på fönster- och dörrfoder, kom på att det duger så här så länge om det ändå ska målas igen senare. Börjar undra om det verkligen är värt besväret att byta foder, det kommer att vara omöjligt att få bort de här utan att knyckla till tretexskivan. Under elementet hade jag målat vitt innan de hängde upp det. Det var ju himla onödigt har jag kommit på nu, hade varit kul att ha haft tapeten kvar där. Det blev inte snyggt tycker jag att ha bara vitt under fönstret så efter att jag tog kortet målade jag blått därunder karmen.

Min största fundering gäller de där blommorna i tapeten. Jag lämnade några rutor... Om ni undrar över formen på rutorna så har jag gjort sådär för att det ska passa ihop med schablonmönstret sedan. Men det ser ju inte klokt ut! Erik kommer att såga detta totalt. Johan är ju den som bestämmer, vi får se vad han säger. Kanske blir det bättre om jag gör liksom en ram runt i samma dalablågrå schablonfärg? Eller ska jag bara måla över och bestämma att det inte blev bra? Rutorna skulle ha suttit mer symmetriskt, men jag fick ju välja några oskadade fläckar av tapeten...