Hehe, vi övningskörde en stund i går kväll stora sonen och jag. Stannade till lite vid Huset. "Åh, den här plankan får jag inte loss" sa jag och knabbade lite lamt med kofoten.... genast rycktes den ur min hand... efter en kvart såg det ut så här.... var det någon som sa ngt om lata tonåringar???

Vi hade trevligt en stund med fantasier om hur det ska bli sedan...

Ser ni den öppna spisen?

Och bänkskivan från diskbänken och fram under fönstret?

Och det stora köksbordet med kökssoffa under andra fönstret...

Jag tror absolut man måste ha förmågan att leva i en fantasivärld om man ska orka med ett sånt här projekt. Den verkliga världen är inte alls lika rolig för tillfället....

Jag har fördubblat min eldningskapacitet genom att elda i kaminen i rummet också. Och faktiskt börjar det nu synas lite skillnad. Men än är det mycket kvar. Jag vet ju inte riktigt hur lång tid jag har på mig men antar att de kommer att börja jobba med mitt hus mycket snart nu. Kanske ska jag ta killarna till hjälp en dag nu på lovet. Jag vill inte gärna att de ska jobba med det mögliga virket, men det som är friskare kunde vi ju bära ut, det virket är jobbigare att dela i lämpliga vedträbitar dessutom. Hmm, jag blir inte precis övertygad om att jag har gjort ett bra köp när jag står i källaren till mitt hus och bryter sönder tvåtumsplankor i lagombitar...

Jag är i alla fall klar med att ta bort plastmattor och "klickgolv" i de rummen där golven ska brytas upp. Ohemtrevligt, smutsigt och lite småkallt är det nuförtiden i mitt hus, men ju mer jag hinner förbereda desto fortare kan hantverkarna komma igång med väsentligheter. Jag hoppas ju att det kommer att bli klart till våren med golven, och helst ett badrum också...

Det är inte alltid roligt med mitt hus. Jag börjar tillexempel bli rätt trött på att elda upp källaren, har hållit på med det nu i många veckor och det syns inte ens.. Kärvt också emellanåt att få drag i spisen. Jag tror det beror på att skorstenen är så stor. Tur att min händiga väninna kom på besök och visade mig några tricks!

 Och igår när jag skulle flytta den gamla moraklockan som var kvarlämnad ut från rummet där golvet ska brytas upp så gick det helt åt skogen. Jag hade nämligen ingen aaaning om att huvudet sitter löst på sådana klockor så jag lutade den för att komma igenom dörren... Superkorkat. Jag hade visserligen tur, inga vitala delar blev skadade men en del av färgen från urtavlan släppte.

Men idag var det roligt! Jag har ju hållit på med yttertrappen rätt länge nu. Tagit bort en rutten bräda, lappat i med en annan, slipat lite. Inte är det perfekt men det är helt OK och jag bestämmer faktiskt själv vad som duger så det så. Nu fick jag plötsligt för mig att det var dags och efter lagårn åkte Johan och jag bort och målade trappan med en blanding av linolja, tjära och balsamterpentin, helt enligt regelboken. Det blev nog jättebra, tyvärr var det mörkt när vi var klara så jag får inte se det ordentligt förrän i morgon. Jättekul också att göra sådant ihop med Johan! Vi var så väldigt nöjda med oss själva när vi åkte hem :-).

Äntligen har det blivit av! Alla sex eldstäderna är sotade och det var längelängesedan. Och alltihop är provtryckt och det är fritt fram att elda. Dock läcker piporna lite mellan varandra just i nederkant av skorstenen (den är åtgärdad men inte tillräckligt långt neråt tydligen) och sotaren tyckte att jag skulle se till att en murare fixar det. Inte för att det spelar så stor roll just nu men för att det kommer att bli värre. jojo, det är mycket som behöver fixas... Men jag ska ju ändå ha dit en murare förr eller senare.

Först källaren dock. Nu vet jag att de kommer att börja sent i höst. Kul att det kommer igång redan nu, kanske blir det klart till nästa sommar. Jag har mycket kvar att förbereda de här veckorna som är kvar, bryta upp golv i köket och hallen, bära ut kylskåp, fortsätta att elda upp källaren..

Det härliga är att jag inte alls känner mig stressad när jag är där. Tvärtom känner jag mig väldigt fridfull. Jag tänker inte alls på allt annat som jag borde göra... Det är helt enkelt en fredad zon och det var väl just det jag behövde.

Det går inte precis framåt. Jag tänkte olja in yttertrappan men när jag slipade den lite insåg jag att en del bräder behöver bytas... fram med kofot och fogsvans... jag har tagit loss en del och sågat till nya (hittade så passligt en bortglömd brädhög hemma på gården i helt lagom dimension) och där tog det stopp. Men rätt vad det är kommer jag väl igång igen..?

Kofoten har jag nu burit ner i källaren - jag kom på den genialiska idén att om jag varje gång jag är i huset tar med mig en papperskasse med styckat virke från källaren och eldar upp det i vedspisen så kommer jag till slut att ha röjt lite i källaren och jag får värme i murstocken (och i huset :-) på köpet.

Vattenhalten i bjälkarna i källaren är nu nere i 18% så nu kan man nog anse att hussvampens tillväxt är stoppad för ögonblicket.

I slutet av denna veckan ska jag få besked om när de kan börja jobba med huset de som ska byta bjälkarna.

Igår var jag på samfällighetens årsmöte och blev välkomnad till byn. Kul. Det mest spännande var att mötet var i huset bredvid mitt, och det är naturligtvis likadant byggt. Men det såg helt annorlunda ut, mycket mer av det ursprungliga träet framme. Och jag insåg att under alla plastmattor och takpapp i mitt hus döljer sig samma underbara breda plankor med handsmidda spik som i garderoberna. Nästan som trappan. Jag får lite ångest när jag tänker på det. Man kan ju inte sätta igång och riva ner fina tak. Eller?

    När jag tog bort plastmattan kom detta trägolv fram. Jag tyckte det var rätt okej, tänkte slipa och göra såpskurgolv, lär bli hårt och lättskött? Men nu när jag inser vad som finns under....

Nåja, det är mycket som ska rivas bort i vilket fall som helst, jag måste ju börja där. Bär ut det till garaget så länge, hyra container är rätt dyrt. Jag kan ha ett mellanlager i garaget och hyra en container och slänga i alltihop på slutet. Det som är okej får allt vara kvar så länge. Har jag tur så går det att rädda en del av plankorna från den ruttna halvan av huset när golvet ska brytas upp. Åtminstone så jag får ihop till ett rum? Och jag måste ta reda på hur jag bäst ska bevara trappan och eventuella plankor jag får fram. Har hittat en del tips om oljning från sajter om byggnadsvård men det finns säkert mer att lära. I huset där jag var igår hade de en otroligt vacker trappa. de hade också spiskuporna kvar i flera rum. Tråkigt att det inte finns någon sådan kvar i mitt hus. Att göra en ny kupa blir inte detsamma.

Tisdagen var en dag full av nöjda människor. På förmiddagen kom mannen som tillsammans med sin fru bjöd emot mig i budgivningen. Då visste jag ju inte vem det var som bjöd emot, men efteråt fick man veta. Jag kände dem sedan tidigare visade det sig, trevligt folk. Han ringde och bad att få köpa några tavlor som han sett vid visningen och som hade ett affektionsvärde för honom eftersom han har barndomsrötter i närheten. Nu var det dags - han fick komma och hämta sina tavlor. Jag gav bara bort dem, vet inte vad de kan vara värda, några hundralappar kanske, men för honom har de ett stort värde. Dock bad jag att så småningom få en fotokopia av den som visar en vy av hela bruksområdet som det såg ut när gruvan var i full drift. Han fick också låna med sig dokumenten jag hittat om gruvarbetarna på bilden och deras familjer, jag misstänkte att det fanns förfäder till honom i de pappren och så var det nog.

Roligt att prata om budgivningen, för mig var det en fruktansvärt ångestfylld tid och tydligen var det likadant för honom. När jag till slut fick veta att jag hade sista budet blev jag egentligen inte glad utan snarast skräckfylld - vad har jag gjort?!! Men sedan efter besiktningen när jag fått ner priset och fått en mer realistisk bild av vad jag verkligen gjort (och förstått att det kan vara en ganska bra affär och inte enbart galenskap) så har jag nästan fått dåligt samvete. För att jag fick mitt hus och de som bjöd emot blev helt utan. Jag tipsade honom att det kanske finns flera hus i området till salu - skulle vara trevligt med sådana grannar.

Samma dag ringde de från sportklubben. Jag hade pratat med dem om att jag kanske kunde skänka möbler till deras årliga sommarauktion. Vi bestämde att de skulle komma och titta på grejerna på eftermiddagen. Trodde jag -  men i den klubben är det lite fart på folket och de kom med släpkärra och vi lastade ut grejer tills jag hade blivit av med allt jag ville ha bort. Tre eller fyra lass blev det. Jätteskönt men ganska omtumlande. Några stolar bar jag in igen men i stort blev det som jag tänkt. Lite skräp är kvar men inte mer än att jag kan ta det i kofferten på bilen till sopstationen. De fick ju en del riktigt fina saker och jag tror att vi var nöjda allihop. Roligt också att få visa dem huset... Efteråt har jag gått i mina tomma rum och vattnat pelargoner. Först nu känns det som att jag börjar erövra huset, att det är mitt.

Nästa steg nu är att jag ska hyra en container för brännbart avfall och börja riva ut plastmattor, vävtapeter och rutten källarinredning. Det kommer att bli jätteroligt men jag är inte redo riktigt än... Nu ska jag ha paus några veckor, rensa lite ogräs och tänka i lugn och ro. Det finns ju lite annat att göra också i livet, hökörning och sånt...

den 13 juni 2011

Idag har jag dammsugit i garderoben innanför norra sovrummet - där det var stora högar med råttskit (den dammsugarpåsen gick direkt i soptunnan sedan). Och inte av modellen liten skogsmus på villovägar utan en rejäl gnagare att döma av storleken på lämningarna. Dammsugningen var inte i första hand för att jag vill ha rent i huset. Det vill jag förstås, men det känns som lägre prioriterat just nu när jag ändå ska riva upp och riva ut både golv och väggbeklädnad här och där. Nej, den primära anledningen är att jag är mycket intresserad av ifall det fyller på igen… Jag undrar hur man tacklar problemet med bofasta invånare av den typen i utrymmet mellan takspån och tegelpannor? Husets tidigare ägarinna har lämnat efter sig rejält tilltagna förpackningar med Kobra Rax. Kanske inte helt utan anledning…?

Jag måste säga att jag är rejält tacksam gentemot den tidigare ägarinnan och även hennes bror som ju har skött huset på senare år. De har ordat allt så bra, allt man behöver finns redan. I vanliga fall brukar jag inte vara så förtjust i att röja i andra människors gamla grejer, men här är ordning och reda och det mesta jag hittar blir jag glad över. Jag slängde två plastkassar fulla med en sorts hemmagjorda bollar tillverkade av nylonstrumpebitar fyllda med ull och hårtussar och hopknutna med snöre  (vad vill man ha sådant till? Flöte på fisknät??)  och upptäckte då att krokarna de hängde på var ett gammalt träok att bära hinkar med. Inte det som är på bilden men ett likadant.  

 Jag hittar också fynd som tyder på att de har tänkt sig att jag ska hitta dem. Idag hittade jag en massa dokument om gamla tider, bilder på gruvarbetare och berättelser om vilka de var. Och en uppsats som handlar om hur dessa gruvarbetarbostäderna var byggda från början. Av den uppsatsen förstår jag att rumsindelningen i mitt hus är den ursprungliga, ingenting är egentligen förstört eller ändrat. Också för detta är jag tacksam.

 Den fantastiska trappan tillexempel, där några av de trötta skäggiga männen från bilden har gått med tunga trötta fötter för att stupa i säng efter en dag i gruvan. Jag är också tacksam för det fina taket, blommorna i trädgården, vatteninkopplingen, trekammarbrunnen, gräsklipparen, att alla eldstäderna finns kvar osv osv.

Många fina gamla föremål har de också sparat åt mig. En del av dessa ska jag skänka till hembygdsföreningen, det är roligare tycker jag om folk får se dem än om de bara ligger i ett skåp hos mig, men några ska få vara kvar. En dag kommer någon annan och går och tittar i skåp och garderober och då är det ju roligt att få göra fynd!

  Ostform, ljusstakar, karda

Ostform, grejer att skrapa skållad gris med, karda,

Heter det laggträ? Som man har bankat tvätten med

   Och strykjärn med en järnklump som man kan ta ur och lägga i elden.