Det händer ju inte så mycket i mitt hus nuförtiden. Därav den låga aktiviteten på bloggen. Naturligtvis finns det oändligt mycket kvar att göra, det kommer helt enkelt aldrig att bli färdigt, men huset är fullt njutbart och då har det fått vara så. Vi behövde en tid att vila i nuet, att bli inbodda, att hinna ikapp med livet. (inte för att vi har lyckats med det, det händer så mycket hela tiden, man hinner nog aldrig ikapp....).

Två rum är än så länge helt orörda, det som ska bli Eriks rum och det som ska bli mitt arbetsrum. Erik ska själv få göra iordning sitt rum så att det blir som han vill ha det. Där har det fastnat. Han har inte vetat riktigt och när han har frågat mig så har jag sagt "var rädd om takpappen, den är ju fin" och han ville nog egentligen ta fram brädtaket. Rummet skulle behövas, vi är ju många som bor i huset, och det har varit lite frustrerande att inget har hänt i Eriks rum. Jag har saknat ett arbetsrum också. Plötsligt kände vi allihop att det var dags att ta tag i detta. Jag åkte och hämtade hem mitt skrivbord från gården och gjorde iordning en arbetshörna i mitt sovrum. Och killarna satte igång att riva ner pappen i taket i Eriks rum.

Fram kom en överraskning. Inte den vita limfärg vi hade väntat oss utan ett helt annorlunda tak. Jag är hänförd, tycker det är otroligt vackert. Erik vet nog inte ännu vad han ska tycka. Men jag hoppas han kommer att vilja ha det kvar. Han vill ju ha mörkt röda väggar så jag tror det skulle kunna bli riktigt bra. Jag tror färgen är en äggoljetempera. Den skiftar i nyanserna på ett helt underbart sätt, tyvärr går det nog inte att fånga på bild. Nyansen är mörkt grågrön...