För två år sedan höll jag som bäst på att försöka hinna få huset färdigt för studentfesten. Målade lumppapp, städade enorma mängder med gammalt byggskräp. Jag visste knappt att jag tänkte flytta in för gott om bara en vecka. Nu har jag bott här i två år. Det känns som alltid. Jag var inte alls medveten om att jag flyttade till en så fantastisk plats. En plats där det är tillåtet att leva. Där galna idéer faller i god jord och slår rot och blir verklighet. Där lugnet finns överallt när man behöver det, utan att det nånsin blir riktigt tråkigt.